Resumé Mejk-bollen i Lindesberg

Möra men stolta spelare efter tre tuffa matcher i minihandboll.

Väl framme i Lindesberg med totalt 8 spelare  avverkades tre matcher, 2x10 min, i minihandboll.

Redan i första matchen märktes att minihandboll i distriktet inte är samma sak överallt utan minst lika tufft som på stor plan. Vi står tyvärr på hälarna i början mot Västerås och tappar bort en till två spelare i försvaret så målvakten får frilägen emot sig gång på gång. men det tar sig mer och mer desto längre vi spelar. I andra halvlek börjar även vi anpassa oss till det tuffare spelet vilket gör att målvakten får lite mer hjälp av försvaret och framåt blir vi mer rörliga och fler vågar ta sig ända mot mål.

Match två mot Lindesberg blev om ännu tuffare och klart gränsfall inom minihandboll. Vi gör vårt bästa och kämpar på både bakåt och framåt och lämnar matchen med några fler ömma delar av kroppen. Vi skakar av oss matchen och går och fikar i väntan på vår avslutande match.
I sista matchen mot GUIF är killarna riktigt taggade och visar att de tidigare matcherna har gett dem insikt vad som krävs för att det ska bli bra både bakåt och framåt. Plötsligt så händer det saker som vi väntat på hos flera spelare. De är plötsligt först i kampen om de tappade bollarna, de springer tillbaka och ställer sig i vägen i försvaret, de har fart i skotten och de kliver igenom i lägen de tidigare har låtit bli att ta. 

Med möra och trötta kroppar lämnar vi denna givande miniliga stolta över vår egen insats och med mer erfarenhet av vad som krävs inom sporten handboll. Extra eloge till de fyra som tog på sig det svåra uppdraget att vara målvakt i dessa matcher med alla frilägen.

Tack allihopa för en imponerande insats!

Vi ses snart igen men då på stor plan i Kopparcupen!

//Peter